Apple Blossom del 2

Försöker skriva och titta på fotboll och läsa nyheter och prata på msn samtidigt.
Det går ganska bra.
En nyhet som rullat hela dagen är min gamla skola, Ytterbyskolans, beslut att nazister och rasister inte skall få betyg i samhällskunskap. Hm. Det är kanske inte så lätt det där, fast det skriker och gråter i yttrandefrihetsådran. Tänk om det är så, som någon expert sa, att de visst har lyssnat och lärt sig vad demokrati är, de små nazisterna, men inte har någon lust att ställa sig bakom den idéen. Ska de bli underkända för sitt politiska ställningstagande? Nej, naturligtvis inte.

Idag har jag skrivit om handboll för första gången någonsin. Jag kan väldigt lite om handboll, men lyckades (eller misslyckades) intervjua tränarna i Sävehofs dam- och herrlag inför morgondagens avgörande matcher. Artikeln blev bättre än de samtalen. Gud. Jag har nog aldrig känt mig som en sämre och mer korkad journalist. "Eh.. ehum... så vem är er viktigaste spelare imorgon? Jaha ja. Okej. Nästa fråga?"

Jag har också skrivit en krönika om satans förbannade biljettmarknaden infrör VM. Gaaaahh! Blir förbannad.

Om någon vill läsa nätvarianten av Västfronten, som JMGs tidning heter, kan ni göra det här.

Upptäckte att en läsare hittat min blogg efter att ha googlat Apple Blossom. Why, god, why?

Iran - Angola

är en av matcherna vars biljetter finns för försäljning nu, inför VM i Tyskland, på Fifas hemsida. Faktiskt tror jag att om jag ligger på så är det inte omöjligt att någon lämnar tillbaka en sverigebiljett (idiot!) så att jag kan köpa den. Flera gånger har det första hänt under eftermiddagen, men någon har alltid varit snabbare. Någon lycklig där ute?

Nu har akvarieföljetongen nått sitt slut. Den sista fisken har lämnat mig. Dock har den inte lämnat skålen och jag vet att det är mitt fel och jag vet att jag ska göra något åt det snart - sistingen förtjänar en toalettbegravning, den också.

Det regnar! Fantastiskt! Det är sju grader varmt och det regnar och om man vill riktigt mycket kan man få det till det första vårregnet och tycka att hela luften luktar nytt och fräscht och det känns smått fantastiskt. Alltså: vårstädning. Nu luktar det vår, eller citron, i hela lägenheten också. Inget damm, inga gamla sopor. Rent, rent, rent.

Mammas kalas

Ja, gårdagskvällens 50årsfirande av mamsen blev helt galet.
Väldigt mycket champagne och vitt vin och rött vin och öl och sen champagne igen. Och mat i mängder, var konstant proppmätt från tre. Och konstant lite småfull också.
Samtal fördes som nog aldrig tidigare först i min släkt, de gamla vännerna till familjen gjorde ett antal oväntade moves - om inte annat så på dansgolvet där vi hamnade framåt småtimmarna. Min familj är liksom inte den där bullrande typen där varje födelsedagsfest blir ett fylleslag, eller åtminstone ett äventyr. Nej, den är rätt städad faktiskt.
Ändå satt vi där igår, på det unga utestället i Vasastan med två champagneflaskor i ishinkar, efter att ha skapat oss ett eget dansgolv. Mostern blev uppdansad av killle i 25årsåldern, morbrorn släppte loss ordentligt, vännen till familjen blev förtrolig med K, lillebrodern beställde in en karaff med... grön sprit.
Känns som att det kommer bli ett före och ett efter här. En gräns som vi liksom alla har passerat. Hade riktigt kul i alla fall och det tror jag alla hade.

Till lite mer ledsamma ämnen. Tror att min sista fisk snart ger upp andan. Den har liksom börjat simma lodrätt, med huvudet sökande efter ytan. Och förut låg den helt stilla och bara kippade, sjönk mot marken och kämpade sig sedan upp igen - något som upprepade sig oroväckande många gånger. Nu vågar jag inte titta till den.

Hjalmar är mitt enda husdjur som mår bra. Dubbelklicka på honom några ggr så rullar han sig i leran. Härligt!

The lovely Jennilicious

Jennie, en irländare och jag

Mer Paddy's Day

Japp. Alldeles för tidigt på kvällen för den här utstyrseln, men what the fuck.

Började kvällen vid 15, så alla ursäkter är väl godkända antar jag.

Ja, fler bilder kommer. Sablans (ja, nu återkommer sådana och liknande ord i våra vardagliga vokabulär) blogger.

Äntligen bilder från Paddy's Day

En grön pint

Ja, jag lyckades ladda upp EN bild. Här är den.

Nightshift

Gud, känns som jag är bakis. Fast det är jag förstås inte, var i skolan till typ 2 i natt och redigerade kvällstidning. Grymt kul. Plus att min snälle lärare sa att jag hade formkänsla och borde jobba med det här. Komplimanger är alltid (särskilt runt tolv när den där första tröttheten börjar komma krypande) av godo.
Sen när jag kom hem var det omöjligt att sova så jag värmde en kopp mjölk med honung (så lent det är, fantastiskt!) och åt mackor och såg på Vänner. Sorry, ni grannar som vaknade av skratt från någonstans i närheten. De var inte mina.

Och idag är det dan före dan för mammas 50-årskalas. Så kul att man faktiskt ser fram emot såna saker nu.

Måste gå till skolan strax för genomgång av nattens arbete. Hoppas det blev bra i tryck. Och att nattens goda känsla höll för framgång även idag.

Och nu snöar det också. Mycket.
Satans jävla skit.

Jag är en hemsk matte.
Nu dör min näst sista akvariefisk och jag kan bara stå utanför glasburken och se honom (henne?) kämpa för sitt liv på botten medan matflingorna dalar ner som något sorgligt, ironiskt och elakt. Som om jag bara retas. Men det var inte meningen! Jag vill att de ska leva och vara lyckliga och hur mår nu den stackars lille som är ensam kvar? Neontetror är flockdjur!
Adoptera, någon?

Detta dagens sista inlägg tillägnar jag min älskade mamma.

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!

Innan jag somnar

Är det så att alla författare är deprimerade? Och om inte, hur gör de? Är det möjligt att helt distansera sig från sina berättelser, från karaktärerna och deras känslor? Och när de har ångest, hur gör man då? När de har varit med om något fruktansvärt, men inte riktigt vet vems fel det är? Deras eget?
Jag mår skitdåligt när jag skriver. Jag sitter med en klump i halsen och är helt säker på att allt runt omkring mig håller på att falla sönder. Tystnaden runt omkring blir en metafor för avstånd och ensamheten är inte på något sätt självvald. Allt blir stort och svårt, ja väldigt stort, för stort att hantera.
Hur tar de sig ur det? De, de som är författare på riktigt? Hur gör man? Kan man stänga av över natten och sedan fortsätta nästa morgon? Nej, älskling, jag har en liten känsla av stor otrohet just nu - återkommer med ny tuff känsla imorgon.

(Inser hur pretto detta låter. Slutar genast)

Hur som helst.
Tidningsmakande idag och mitt första jobb som utrikesreporter. Intervjuade en demonstrationsexpert + Jossan om demonstrationerna mot CPE i Frankrike. Kul, nu kan jag en massa som jag inte kunde innan.

Känner mig så trött att jag nog gjort ett bra jobb och förtjänar en massa presenter från mig själv i form av ätbar sötma. Why, why? Varenda gång.

Kronprinsessan

Såg precis Kronprinsessan.
Jag vill också ha en fantastisk och beundransvärd karriär, det har jag alltid velat. Just det där med att bli beundrad. Det är nog det som har lockat mest. Visst bor det en exhibitionist i mig med... Eller är det bara ytterligare en väg mot bekräftelsen? Ett utslag av dåligt självförtroende? Syns man inte finns man inte.
Fast jag vill inte till varje pris längre. Jag vill inte offra allt annat, vill inte se familjen falla sönder och mina ögon bli tommare för varje ny dag framför spegeln. Nej, det är det nog inte värt. Men var går gränsen? Hur mycket får man ge vika utan att offra sig själv istället? Och vilka förväntningar kan man ha på sin omgivning?

Det är också något jag tänkt på. Förväntningar. Jag har nog väldigt höga förväntningar. Alltid, på allting.

Och imorgon ska vi börja med Västfronten. Jag ska vara reporter på Samhälle - och kanske skriva en artikel om demonstrationerna i Frankrike. Därav min jakt på dig, Jossan. När slutar du skolan imorgon? Intervju över MSN?

Folklig makt?

Gaaaaah, jag blir vansinnig.
Vill ju lägga upp en massa fina bilder, men blogger bara bråkar med mig. Blir så trött.

Och igår lyckades Carola återigen med konststycket att dupera hela svenska folket.
Ja, hon vet ju hur man gör, från Livets (ords) hårda skola. Så här får du alla att tänka som du, så här får du alla att tänka som du, så här får du alla att tänka som du, så här...
Sånt här får mig att ifrågasätta demokratins nödvändighet i liknande sammanhang. Vilka är de här suddiga, avlägsna människorna som kallas 'folket'?

Och Mourinho får sparken? Kan det vara så? The end of an era. Och är han så på väg till Inter? Eller skapar han intriger (eller ja: fler intriger) och konkurrerar med Svennis om jobbet i Madrid? Hamnar Capello i Chelsea? Guus Hiddink? Frågorna är många och de hopar sig.

Nej, nu ska jag träna.
Ja: 3:e gången den här veckan.
Ett av målen uppfyllt hittills.

St Patrick's Day

Ahhh. Dagen efter en lite smått galen Paddy's day.
Känns som jag blivit överkörd av en parad. Som den här:

Patrick Street. Bakom de där röda tegelhusen har jag bott.

Dame Street

O'Connell Street

Så såg det ut i Dublin igår.

Åhh, skulle bara ha velat vara där.

Snart kommer bilder från platsen där jag faktiskt befann mig. Men blogger är så segt och jag orkar inte vänta. Måste ha något... något matigt. Nu.

Hjalmar forts.

Glömde säga att ni gärna får mata Hjalmar med ett äpple.
(Tryck More)
Men han gillar inte att tvättas, så det är nog bäst att den som känner honom gör det.
Dvs Helena.

Hjalmar

Har nu skaffat mig ett husdjur. En rosa liten gris.

Hjalmar: välkommen hit till min blogg! Jag ska ta väl hand om dig.

Sleeping beauty

Jaa!! Nu är det helg!
Jag har en genomgång på 45 minuter imorgon, men det räknas inte för det är: St Patricks Day!!! Paddy's day, Irlands national day, mars bästa day. Min day. Jennies och Annas day.
Det blir Dubliners från någon gång mitt på dagen, stor frukost innan, kanske en promenad i solen. Det är också en av hemligheterna: på paddys day är det alltid sol.
Ska inte heller glömma att kolla livebilderna från vår andra stad och få en glimt av paraden.
Återkommer med fina bilder i fina färger.

Igår måste K har varit väldigt väldigt trött. Han reagerade inte när vi fastnade framför både O.C. och SATC. Han bara satt där, lutade huvudet lite bakåt och landade sedan i mitt knä.
I morse när jag gick var han inte mer vaken. Som en yrvaken... ja, vad vill man jämföras med? Äh, han är min och han är så fin när han sover.

Måste tipsa om en av favoritbloggarna: WM.
De har nu senast gjort en tabell över Sveriges chanser i VM i sommar. Och så skriver de kloka matchanalyser och information om spelarläget för proffsen. Riktigt bra!

Nu har jag faktiskt redigerat. Är inte helt klar, men deadline är inte förrän imorgon eftermiddag.
Skulle egentligen ha träffat K, men det blev så stressigt allting och just nu känns det ganska skönt med en tom kväll. Som jag får fylla med nedladdade tv-serier, eftersom jag har pluggat.

What? Magdalena Forsberg?? Och eh, what? Anja Pärsson ska operera knäna? Så går det när man inte är en aktiv mediekonsument en dag.

Det är alldeles för kallt här inne. Sitter med konstant gåshud. Täta fönstren, någon? Någon? NÅGON?

Gaaah, vad trött jag är på mig själv!
Här sitter jag med två deadlines de närmaste två dagarna och har gjort: ingenting.
Jag orkar inte skriva om spårvagnskontrollanter just nu.
Jag orkar inte gå ner till skolan och redigera.
Jag orkar inte gå ner och upptäcka att alla redigeringsdatorer är upptagna.
Jag orkar inte laga mat för jag orkar inte äta.
Jag orkar inte kliva ur morgonrocken.
Jag orkar inte sminka på mig mitt vardagsansikte
Jag orkar inte ha dåligt samvete för att jag hellre ser på Vänner.
Jag orkar inte skriva.
Och jag orkar inte tycka synd om er som orkar läsa.

Okej.
Nu sitter jag och äter honung med sked direkt ur burken.
Det började med att jag sötade teet.
Och nu -

Måndag

Studiebesök på gp.se idag. Blev grymt sugen, måste jag säga, på att jobba där saker och ting faktiskt händer hela tiden. Inte en enda deadline på slutet av dagen utan ut med nyheterna direkt - se till att hamna först, allt är en tävling! Och jag älskar ju att tävla. Problemet är bara att jag älskar att skriva ungefär lika mycket, kanske mer, och som nätreporter blir det inte så mycket skrivande.
Om inte min bloggplan går igenom.
Jag ska ner till VM. Och jag ska fixa biljetter. Och jag ska skriva om det jag ser. (Krossa alla fingrar, knip hårt i tummarna - jag ska, jag ska, jag ska!)

Igår: hockey. Pisstråkig match och ja... hjärtat är aldrig riktigt med. Om ÖIS spelat en obetydlig match mot typ Örebro i Allsvenskans mittskede någon gång och det stod 1-1 med en kvart kvar hade det naturligtvis, som alltid, orsakat både ångest och korta naglar. Men förlängning efter en hockeymatch som inte ens var underhållande -
Njaa.
(Misstförstå inte: jag stod skrikande av glädje efter avgörande målet, men det är liksom inte det som är grejen.)

Tränade idag. Den nya veckan har börjat. Yeaaay.

Bakom mina solglasögon

Efter det inspirerande meddelandet från älskade Jossan insåg jag att den här bloggen skulle må bra av lite extra kärlek.

Så, några rader om K. För han gör mig lyckligare än jag någonsin varit innan. Och trots alla neurotiska små infall, krav på uppmärksamhet och bevis på kärlek så står han kvar där bredvid mig och gör mig klokare och bättre och älskar mig lika mycket tillbaka. Tänk, vad fantastiskt det är. Och tänk vad jag aldrig trodde att det skulle hända. Inte om jag bara var mig själv utan att förändras, inte de gånger jag var gnällig och förbannad utan anledning, när jag kämpade emot, när jag försökte göra honom svartsjuk, när jag var svag och bara behövde någon som höll mig uppe. Men det är då han finns där mest.

K. Min Piff.

En kärlekshistora

Här skulle det egentligen ha suttit en bild på mig i mina nya solglasögon, men eftersom jag inte tagit mig hem ännu så får det vänta. Nu räcker det med faktum: det är en fantastiskt solig dag. Och jag har köpt ett par fantastiskt filmstjärniga solglasögon bakom vilka jag kan vara mig själv.
Dadddaaadadaaadada!

Igår gjorde jag intervjun med ett gäng biljettkontrollanter. Några rätt sköna gubbar som inte direkt höll käften inför mig där jag ivrigt satt och skrev. Några "det här behöver du väl inte skriva, men..." dök upp emellanåt, men aj aj vad den medietränade skulle skrika.
- Fel! Tyyyst! Säg inte detta!
Och aj aj vilken elak artikel jag skulle kunna skriva så att de snälla farbröderna skulle kunna förlora både jobb och anseende och få en alltför tidig pension. Men icke! Jag är en journalist med etiskt tänkande och vill kunna se de här människorna i ögonen igen. Därför mer: ett helt vanligt arbetsplatsreportage. Med en del små roliga anekdoter. Mindre: gubbarnas inte så roliga lilla arbetsplatsjargong. Rätt val?

En kärlekshistoria igår. Ååh, den är underbar! Världens bästa svenska film. Älskar, älskar, älskar.

T G I F

Pam-pa-dam-pa-dam! Bildbevis - jag har tränat!
Och så har jag bokat in en intervju för imorgon, för reportaget jag skriver.
Och så är den här veckan över.
Och så sover K här i natt.
Och så är jag ensam i kväll så jag ska nog - ja, jag ska äta godis och se på O.C.
For fuck sake, vad vill du? Jag har ju tränat!

Grattis

A & A som firar två år tillsammans i London idag!

Plan

MÅL, våren 2006

- Få blogg-jobbet under fotbolls-VM. Bygger upp hela sommaren runt det.
- Fixa biljetter till åtminstone en av Sveriges matcher.
- Åka och hälsa på Jossan i Montpellier. Ska göra upp en plan för detta.
- Vårfest. Måste dra igång en vårfest. Snart.
- Fixa bra praktikplats för de två veckorna i maj.
- Klippa mig.
- Köpa färgade jeans. Med fördel gula.
- Träna, minst tre ggr/vecka. Med start nästa vecka. (En invänjningsperiod är alltid av godo)
- Bli solbränd lagom till Tyskland. Kan Montpellier vara en del av målet, månne?
- Skriva minst 25 sidor
- Solglasögon. Blir nog gladare av ett par solglasögon.
- Kakla och måla om köket.
- Ägna mycket tid med vänner och vin och uteserveringar. Och K. Mycket tid med K.

Listan skall kontrolleras regelbundet och påminnelser är, vad jag än må säga om dem då, alltid välkomna.

Gaaaaahhh

Tog bort gårdagens inlägg.
Helt enkelt för att det gjorde faktum alltför tydligt: tristessen och händelslösheten i min blogg - aka tristessen och händelselösheten i mitt liv - har nått nya höjder. Eller lågpunkter, vad säger man?
Det händer ingenting just nu.
(Förstår att detta inbjuder mången till läsning)
Något måste ändras. Tänker fundera på detta under dagen och återkomma.

Kulturchockande tarmljud

Igår var jag kulturell. Först skrev jag tre hela sidor för mitt projekt (växjö-kursen, där alla andra har mellan 150 och 400 sidor och jag snart har 50. Men det är ju inte sidorna som räknas, eller hur? Det är kvalitén.) och sedan gick jag med pappa och Johan på teater. Enaktaren Aska av Harold Pinter, på Göteborgs Stadsteater. Den var stark och nära och välskriven och välspelad, som förväntat. (När väl de första fruktansvärda minuterna av ovisshet i det knäpptysta stora rummet, där varenda kurrande magljud ekade, hade passerat - jag hade stängt av mobilen.)

Sitter nu hemma hos K och väntar på att nästa kreativa dag skall ta sin början. Dvs väntar på att orka gå hela den långa och mycket kalla vägen hem.

Helena dömer: Oscarsgalan 2006 (Del2)

Rachel Weisz - Årets Tråkigaste

Dolly Parton - Årets Bröst

Charlize Theron - Årets Konstigaste Klänning

Tim Burton och Helena Bonham Carter - Årets Roligaste

Helena dömer: Oscarsgalan 2006

Reese Witherspoon - Årets Vackraste Kvinnliga Huvudroll

Jake Gyllenhaal - Årets Vackraste Manlige Huvudroll

Marc Anthony och Jennifer Lopez - Årets Lyckligaste Par

Maggie Gyllenhaal - Årets Vill Vara

Michelle Williams - Årets Smalchock

Istid

Brrrrrrr. Många minusgrader för mycket för en promenad i slottsskogens omnejder. Men småmysigt. (Med K). Måste laga ngt varmt. Te. Nudlar. Varm choklad med marshmallows.

Nudlar, naturligtvis, inbilla dig inget annat.

Igår kväll: Brokeback Mountain. Riktigt, riktigt bra. Trots skyhöga förväntningar. Sedan mys i soffan m K - dvs jag somnade och han tittade på tv. Sedan somnade han också och vi vaknade vid tvåtiden och bytte sovplats. Minns det knappt nu, faktiskt.

Äh, skriver mer när huvudet tinat upp.

Bilderna bråkar med mig så det blir inga fina vinterbilder. Suck.

Apple blossom

Ja, den här dagen har väl inte börjat som den mest lättflytande, smidiga, lugna dagen, men nu börjar det ljusna. Bokstavligt talat, faktiskt.
Har tvättat halva förmiddagen, varit och köpt nytt tvättmedel eftersom det tydligen var nytt färgtvättmedel jag behövde och inte det förbannadejävlakukfittidiotasfanskapet till vitt tvättmedel som jag precis hade varit och köpt. (Eftersom tvätt- och sköljmedel är en sådan rolig utgift för fattig student.)

Konsumkassörerna hejar glatt eftersom vi go waaaay back.

All tvätt luktar somriga äppelblommor.

Nu är det dags att skämma bort sig själv.
Kyckling à la Helena vankas. Mmmmm.

Recept:
(2 portioner, 1 om man är hungrig)

1 kycklingfilé
1 pkt bacon
Matlagningsgrädde
Matlagningsvin (vitt)
Salt och peppar
Dragon
1/2 kycklingbuljongtärning
1-2 pkt nudlar

Stek kyckling och bacon separat. Blanda sedan tillsammans med en skvätt grädde, en skvätt matlagningsvin och några nypor kryddor. Smaka av.
Tillsätt kokta nudlar.

Trött journaliststudent avvaktar städning

Gud, har suttit i flera timmar nu (ja, timmar) och skrivit rubriker. Begränsades av teckenmängd och det var riktigt svårt, men kul också. Min favorit: "Let's basta! Het kamp för sega danstjärnor." (Om Anna Book & co, som tydligen tävlade i bastubadande.)

Dagens rad till Johanna:
GRATTIS GRATTIS GRATTIS på födelsedagen. Grattis, till åldrandet, till visdomen, till de minskade antalet år som återstår tills rynkorna börjar komma, till att snart kallas tant av småbarn, till åldersnoja, till fler nätters dansande, fler drömmar, fler grubblerier, fler kyssar, fler somrar, ja till ett år till i livet (eller som en mycket visare man skulle ha sagt: "visst känns det fint att va vid liv? Ett år till? Visst känns det fint nu hurricane?"). Grattis!

I'm just not ready for it, Jo

Imorgon är sista dagen med Jossan i landet. Usch, jag vill inte säga hej då. Fast våren brukar väl gå fort och med ett återseende som det blir sommaren så mycket roligare? Eller hur? (Tror jag törs skriva direkt till dig, Jossan, eftersom du är min enda kända läsare.) And there's always... msn. Kontaktmedlet över andra kontaktmedel.
Här är Jossans blogg, där ni alla andra - älskade smygläsare - kan följa hennes äventyr i Montpeiller.
Lycka till, baby, det kommer gå jättebra! Är grymt avundsjuk, ska du veta, och om jag får minsta monitära (ja, nu använder vi fina ord) överskott så dyker jag upp hos dig när du minst anar det! Eller ja, i närheten av löning.

Inspirerande dag idag. Har varit på föreläsning i Växjö - för kursen som jag läser vid sidan av Journalistprogrammet, Kreativt skrivande. Är alldeles full av skrivarlusta. För full för att kunna sätta mig ner och få reda i alla tankar och idéer. Mot en kreativ helg, alltså.

Annars är jag lyckligt nykär. Tänk att man fortfarande kan bli lyckligt nykär. Har leende gått omkring och tänkt på K hela dagen och köpte till och med en liten överraskning. Fint för mig, fint inför honom.

Daffodils

Vilken dag! Strålande sol och gnistrande snö. Svinkallt i och för sig, när man som jag har blivit utan mössa, men ändå.
Har inte ens lust att sätta mig framför teven. Eller datorn och Vänner. Inte än i alla fall.
Nej, vill ut och promenera. Ska träffa K i stan lite senare, köpa bokreaböcker och kanske bara sitta och fika.
Ja, det är en sån där dag.
Mötte också hälften av ett par vi känner, jag o K, som bjuder på semlor på fredag. Nej, jag ska ju inte vara en sån där partjej, en sån där beroende, osjälvständig, tråkig - men varför inte? När det får mig att må så bra?

Andreas Mattsson, fd Popsicle, är fantastisk. Spelas så ofta att han väl snart spelas bort ur mitt register, men nu... fantastisk!

Och idag möter Sverige Irland. I Dublin. Kunde tolkats symboliskt, i en blogg vars författare väl alltid kommer att ha en fot i varje land, i varje stad, men -
Åh, skulle ändå ha velat vara där. Strosa genom Stephen's Green, där min misstanke är att påskliljorna blommar - de gör det där i februari - och bara andas dublinluft. Dublins vår är som ingen annan vår. Och den är nu.
(Tänker ignorera rätt hårt att de sa på tv att det var problem med planen pga snön. Snö! Bah! I Dublin? I think not.)