Helenas blogg: april 2006

Heja Sverige

Så trött. Förtjänar ensam hemmakväll framför teven, eller Amelie, eller något annat som jag kan utantill och som får agera kuliss när jag somnar i soffan.

Igår: Växjö. Gick upp fem, var hemma vid tio. Bra diskussioner i seminariet stundtals, och spännande med kursaren som är färdig med sin diktsamling. Bra jobbat.

Träffade en kille på tåget som nyss kommit till Sverige. Han var från Iran, men hade varit i Norge ett och ett halvt år och väntat på att få stanna, men fick inte. Nu var han nervös. Han saknade sitt eget land, men var rädd för vad som väntade honom där. Hans mamma o syster, å ena sidan - en möjlig död å den andra. Fel religion, fel tänk, fel fel fel. Och så pistolmynningen mot ansiktet.
- Här, pekade han. Så här.
Vi svenskar som är så stolta över vårt gästvänliga land och ni andra, ni som tycker att 'de' stjäl våra jobb och kvinnor och bidragspengar, varför skäms vi aldrig? Så självgott åker vi hem till vårt hem, gnäller över vädret och vet inget annat. Och jag, som hejar på integrationen, men bara känner infödda svenskar, vem är jag att tycka? Vem är jag? Som grubblat på detta i snart två dagar, när han skall leva med det jämt.

Snart redo för strandsäsong

Nej, Jossan, jag hade fel igår: ytlig lycka är den bästa lyckan!
Har shoppat idag, fast jag inte fick, och kom hem med en ny bikini (Twilfit) och superfina tygskor (Wedins). Billigt kom jag dessutom undan och här är resultatet:

Veckoslut

Vilken helg det här har varit!
Det enda måstet kvarstår, men det tänker jag skjuta på framtiden i ungefär en halvtimme till och njuta istället.
Fest hos Kim igår med drinkspel och mys i den enorma lägenheten han bor i nu. Jättekul, men kombinationen sprit och spel var som vanligt lite lurig.
Vi var inte så många som drack, men gjorde det därför desto bättre:

Anna och jag gör oss fina hemma hos mig

Jennie

Kim

Anna gyllenbrun efter Spanien

Helena

"Knacka i pannan, flytta ner hobiten från glaskanten och rapa..."

Dans på logen?

Efter spel och annat gick vi vidare till Ish. Ett besök som hade tagit slut mycket tidigare om jag inte sprungit på de fantastiska kursarna: Hasse, Erik och Andreas.

Hade också slutat annorlunda om jag hade blivit nedslagen, vilket var väldigt nära. En kille, betydligt större och starkare än jag, försökte provocera (och ja, man får väl säga att han lyckades, så aggresiv och skrikande som jag blev) genom att örfila mig i ansiktet när jag gick förbi. Jag frågade vad han sysslade med och han svarade med att göra det igen. Och igen. Och igen. Tills någon drog isär oss och jag mest ville slå tillbaka. Idiot.

Jag hämtade mig dock tillräckligt för att iscensätta fuldans på dansgolvet och dricka en öl till.

Blev en riktigt bra kväll, till slut. Trots bråk med K. Gick hem till honom på natten och vi blev sams igen. Hatar att bråka och det gör han också, så båda hade mått dåligt på varsitt håll.

Fotbollsspelaren hörde av sig igen efter att vi sprungit på varandra på stan. Han dök dock aldrig upp ute och med tanke på min fighting spirit var det kanske lika bra.

Gamla irländske kärleken ringde också. Kul att prata - tveksamt om samtalet var lika givande från andra änden.

Erik o Hasse på Ish

På dansgolvet

Annas Markus (th) med kompisar

Som det ska vara

Åååh, vilken dag!
Jennie sov här i natt efter One tree hill-maraton (say no more) och middag igår kväll. Dagen spenderade vi solandes i slottskogen med hennes kompis Kim + kusin och avslutade med en öl på Linnéterassen.
Så här härligt var det:

Jennie njuter i gräset
Kim o Jennie på Linnéterassen

Nu är det dags för utgång och mer öl.

Babytalk

Så trött, så trött.

Idag har jag svamlat en massa filosoferande framtidsfloskler om barn. Jag vill ha barn.
Inte nu, vet att det är helt fel nu, vill inte nu alls. Men sen. En liten bebis vill jag ha, som ligger i min famn på bb och trots att alla får titta och sucka och hålla och till och med gråta lite så är den min. Inte bara min, men min till hälften. För den är så liten att den inte ens kan vara sin egen, inte än.
Jag vill visa upp den för hela världen, henne för det är en hon - och hon kan heta Nova.

Så, slut med detta.
Jobbat hårt idag med intervjuer av fler roliga och smarta journalister, fler gubbar som kan hur mycket som helst om mitt framtida yrke, som har integritet och vet precis var de står.
Där vill jag vara, i den där cyniska men smarta och välbildade världen där man röker och dricker vin och är sarkastiska och ja, ganska otrevliga om man inte är invigd, men i min dröm är jag just det. Invigd och accepterad, ja till och med uppskattad.

Dags för sömn.

Tröstlöst

Jaha. 13-0. Tror jag. Ärligt talat så slutade jag räkna.
Japp. Kavajslaget suger? Kanske.
Kändes lite som när jag började spela fotboll och vi inte tränade lika mycket som de andra åttaåringarna i serien och därför (?) förlorade varje match med 13-0. Jag glömmer aldrig när vi gjorde det där första målet - känslan av att nu, nu, nu vänder det. 15-1. En framgång.
Jag längtar efter Kavajslagets första mål. Vilket firande det kommer bli, vilken lycka.

Har pratat med en massa höjdare - och andra - inom sportjournalistiken idag. Alla är trevliga och tillmötesgående och ärliga, faktiskt. Trots att ämnet, objektiv eller inte, är rätt känsligt inom den delen av journalistkåren.
Jag blir alltid lika fascinerad när jag ringer och vill ta en massa tid av en upptagen person och denne bara ler genom luren, tar mig på allvar, och svarar på det jag vill veta. Varenda gång. Fantastiskt!

Har inte berättat något om påskens bravader, men tycker att bilderna från festen talar för sig själva.
Träffade en fotbollsspelare ute, som en gång var lite av ung idol. Han ringde och ville fika i måndags, men jag tyckte det kändes lite konstigt och sa nej. Jag vet, man kan vara vänner, alla har inte romantiska intentioner, alla raggar inte på krogen, alla vill inte ha mig på det sättet, K tyckte till och med att det var okej, men...
Ja, jag vet inte. Kanske är det jag som läser in för mycket i varje situation. Men en fika är en fika är en dejt? Kanske. Och kanske räcker.

Påsk 3

Lovely o Licious

Dans?

Dans!

Svensson o Chrille

Jennie är sötare än GBs nya bil-glass

Påsk 2

Ja, när man försöker peka med ansiktet så...

... kan det gå så här!

Susanne och Dalen

Svensson

Glad påsk!

Ja, så har vi firat påsk. Inte så lätt att lägga upp bilder med min långsamma uppkoppling, så här kommer första omgången:

David o Dalen

Håkan o Freddan (?)

Men har en speleman en enda gång...

Chrille o Dalen dansar

Svensson, David o Jennie

Jag o Chrille

Mina vänner: filmstjärnorna!

Under tiden jag lagar frukost och försöker motivera mig att plugga (det är kul att läsa om sportjournalister och dess historia, det är inte det. Är bara lite seg i starten) tänkte jag förse er läsare med den här fantastiska bilden av några av mina allra bästa vänner. Jessan och Jossan (till höger och vänster) har egna bloggar som ni hittar i spalten här bredvid. I mitten står Jennie - hennes liv är än så länge mer hemligt.

Välkommen på fest!

Eftersom mitt Msn inte fungerar skriver jag ett litet officiellt meddelande här.
Gänget: påskafton i mina föräldrars lägenhet (praktiskt och större). Knytkalas, som förra året. Antar att det ordnar sig, så att mat finns för alla, annars får vi väl - återigen som förra året - fylla magarna med efterrätt och dryck, som alla för övrigt tar med sig egen.

Sprid vidare till de som, av oförklarliga anledningar, inte är regelbundna läsare av min blogg!

Ses på lördag!

Och om inte: glad påsk!

Den lille terroristen

Godis, hockey och snart Desperate Housewifes.

Och så drömmen om en lite närmare vår. För visst var det sol idag med? Visst var det varmt? Och visst är regnet utanför fönstret ett härligt luktande vårregn?
K påstår att jag är i någon slags förnekelse.
Jag kan köpa det. Jag gick i vårjacka och solglasögon nyss och well, jag frös ganska mycket.
En sak som den här förnekelsen medför är att jag känner med speciell värme för alla andra med samma svaghet. De som syns i t-shirtar utanför krogarna sippandes rosévin.
Det är vi som har rätt och de andra som har fel. Ni ska snart få se!

Lillebror är på andra sidan atlanten.
Först ville tulltjänstemännen inte släppa in honom eftersom de inte trodde att han verkligen var kompis med sin kompis, utan åkte själv till det stora landet i väst för att söka lycka i form av arbete. "Såå, kan du någon gång tänka dig att söka arbete här?"
Lillebror har dessutom varit på semester i Egypten. Den stämpeln i passet gillades inte.
Så de letade genom alla väskor och förhörde honom på de mest otrevliga sätt.
Ajaj. Från snäll blond rocker från Göteborg till farlig terrorist med hemliga jobbplaner på tio minuter. Bra jobbat!

Beautiful

1-2 ÖIS - Malmö.
Attans.
Och jag var inte där. Mamma hade biljetterna och visste inte att jag behövde dem.
Lyssnade på radio istället. Bra på internet med en egen kanal för varje match. Inte behövt det innan, men det var perfekt.

Annars har den här dagen varit perfekt.
Strålande sol och ja, jag törs nog säga att det var den första vårdagen.
Gick med K på stan i solglasögon och med en sån där lycklig förälskelsebubbla runt oss. Drack kaffe på uteservering i Haga - ute på riktigt, inte innanför glas eller med konstgjord värme. Riktigt ute. I solen. Aaaaaaah.
Är så där underbart varm och trött som efter en lång, lite blåsig, vårdag ute.

Som Lydia och Arvid

Jaha.
Försöker motivera mig till att göra något av den här dagen.
Att skriva här kändes upplyftande och roligt.

Om jag var på date med en kille och den killen gick in på Msn för att visa hur hans ex såg ut i sin nya frisyr skulle jag nog inte tycka att det var okej. Om han sedan spelade deras låt, så att hon också såg det så: nej. Inte okej. Om han dessutom startade en blogg, mest för att säga att exet var 'truly beautiful' så tror jag att jag hade gått hem. Trots den romantiska (?) middagen innan.
Men jag vet inte. Kanske är det inte samma på alla platser i världen?

Daten tyckte i alla fall att min frisyr var 'deadly', dvs riktigt het. Tack!

Choklad och Falling in love igår.
Det är något fascinerande med otrohet. Med kärlek som inte kan hindras, inte får hindras. Som liksom är höjd över allt annat.
Om jag och K hade träffats efter att vi redan hade träffat några andra hade det blivit så. Vi hade ju inte haft något val. Som Lydia och Arvid.

Friday I'm in love

Jaha. Så har man lugg. Att titta sig i spegeln är fortfarande en omskakande upplevelse varenda gång - trots att jag dras dit ungefär en gång i minuten.
Ibland tycker jag att jag ser ut som en snäll popflicka. Ibland ser det mest ut som om jag har hjälm. Men, som med allt annat, antar jag att man vänjer sig.

Igår var det öl på Ish med Jennie och sedan en liten runda på Dubliner. Det är något med Irland, fortfarande och alltid. Det kan inte hjälpas.
Pratade med en gammal dublinkärlek (olycklig och omtumlande sådan) på Msn när jag kom hem. Han sa en del som han nog inte riktigt kan stå för nu, men vad vet jag? Jag kanske också kan påverka människor under tre år av avstånd?
Det är lite sorgligt. Han är en av mina bästa vänner. Men när han säger sådant, som om han inte har någon lust att gå vidare från alla de där minnena, blir det så svårt. Jag minns också, så klart, men vet att jag inte vill tillbaka. Det vet kanske inte han, inte alltid.

K vet. Han sov hos mig i natt efter pokerkväll med kompisarna.
Han tyckte att min lugg var mycket finare än han trodde att det skulle vara.
Han är och kommer alltid att vara världens bästa.
Det är också omtumlande, men på ett helt annat sätt. Han gör mig lycklig.

jesus, mary and josef:

jag har lugg!!!!

Jag har placerat min blogg i Göteborg på bloggkartan.se

Tecken

Okej. Snöstorm? Snöstorm i april?? Snöstorm i april?! April!

Och åska. Det är i alla fall somrigt, eller? Ett vårtecken månne, med lite god vilja?

Har ont i så många muskler som jag hade glömt att de fanns. Om jag nu någonsin har vetat. Smärta, korpfotbollsträning är ditt namn.

Going pro

Idag har jag köpt benskydd och fotbollsstrumpor.
Japp.
Imorgon är första träningen för korpen.
Japp.
Jag (som inte är stor utan ganska liten. Inte pytteliten, men tillräckligt för att falla när någon som är större knuffar på mig och tillräckligt för att risken är rätt stor att någon motståndare är större. Än jag.) ska spela fotboll. I en serie. I kurslaget Kavajslaget. Heja heja!
Börjar känna mig rädd. Jag vill inte gå med sårskorpor på knäna och armbågarna (jag minns hur det var, jag minns) och jag vet att korpen bara består av tjocka gubbar som inte är tillräckligt snabba längre och som därför brottar ner sina motståndare med dobbarna före.
Och sedan får man gå av planen med blödande knän och en stor klump i halsen.
- Vi gör det bara till en rolig grej, säger de andra. Right. Jag vet nog. Jag vet nog hur det är egentligen.

Oh, sweet happiness. Will you stay för supper?

Åh, jag är så lycklig!!
Idag fick jag äntligen veta att det var klart med mitt drömjobb för fotbolls-VM! AAAAaaaaaaahhhhhh! Har gått omkring på små moln idag.
Firade med K, en öl, en baconburgare och en uteservering. Perfekt!
Kanske borde få lite prestationsångest, men nej... inte än. Inte än. Jag kommer fixa det här, det kommer gå bra.
Fick dessutom mer betalt än jag begärde. Lite konstig sits - att blivande chefen föreslår högre lön. Så jag sa tack och tog emot.

Här är fler saker som gör mig lycklig de här dagarna:

Triumfglass 0,5 liters gräddglass

Mina fina hemstylade jeans

Halsbandet som jag köpte på jobbet i helgen. (Wedins)

Hårspännet som fick bli en grattispresent till mig själv.
Grattis Lea, bra jobbat!

Kursfest

Flera dagar utan bloggskriveri. Hoppas ni har överlevt ändå.
En intensiv vecka är snart slut, men har haft grymt kul hela tiden. Helt klart en av programmets roligaste kurser!
Och min klass är smått fantastisk, gillar alla jättemycket. En slags kursslut/inflyttningsfest hos Staffan igår - kul! Men som vanligt skulle man naturligtvis ha stannat där och inte gått ut.
Tänk, om man lärde sig av några av de misstag man gör varje vecka. Ah, well.
Lyckad kväll i alla fall som slutade med ringlande köer till alla ställen trots att klockan kanske var halv två så vi hamnade på Dancing Dingo (!!!) av alla ställen. Fick dansa lite i alla fall, det var kul. Avslutade kvällen med falafeltallrik med Catarina och Hasse på det goda fyllekäkstället på Avenyn som jag aldrig kommer ihåg vad det heter. Mmmm. Hence auran av vitlök som ligger runt mig som ett dis fortfarande.