Heja Sverige

Så trött. Förtjänar ensam hemmakväll framför teven, eller Amelie, eller något annat som jag kan utantill och som får agera kuliss när jag somnar i soffan.

Igår: Växjö. Gick upp fem, var hemma vid tio. Bra diskussioner i seminariet stundtals, och spännande med kursaren som är färdig med sin diktsamling. Bra jobbat.

Träffade en kille på tåget som nyss kommit till Sverige. Han var från Iran, men hade varit i Norge ett och ett halvt år och väntat på att få stanna, men fick inte. Nu var han nervös. Han saknade sitt eget land, men var rädd för vad som väntade honom där. Hans mamma o syster, å ena sidan - en möjlig död å den andra. Fel religion, fel tänk, fel fel fel. Och så pistolmynningen mot ansiktet.
- Här, pekade han. Så här.
Vi svenskar som är så stolta över vårt gästvänliga land och ni andra, ni som tycker att 'de' stjäl våra jobb och kvinnor och bidragspengar, varför skäms vi aldrig? Så självgott åker vi hem till vårt hem, gnäller över vädret och vet inget annat. Och jag, som hejar på integrationen, men bara känner infödda svenskar, vem är jag att tycka? Vem är jag? Som grubblat på detta i snart två dagar, när han skall leva med det jämt.