Kulturchockande tarmljud

Igår var jag kulturell. Först skrev jag tre hela sidor för mitt projekt (växjö-kursen, där alla andra har mellan 150 och 400 sidor och jag snart har 50. Men det är ju inte sidorna som räknas, eller hur? Det är kvalitén.) och sedan gick jag med pappa och Johan på teater. Enaktaren Aska av Harold Pinter, på Göteborgs Stadsteater. Den var stark och nära och välskriven och välspelad, som förväntat. (När väl de första fruktansvärda minuterna av ovisshet i det knäpptysta stora rummet, där varenda kurrande magljud ekade, hade passerat - jag hade stängt av mobilen.)

Sitter nu hemma hos K och väntar på att nästa kreativa dag skall ta sin början. Dvs väntar på att orka gå hela den långa och mycket kalla vägen hem.