Dublin on my mind

Jag saknar Dublin. Den här veckan är det värre än någonsin. Jag saknar, saknar och vältrar mig i den här enorma saknaden.
Igår med The Commitments och försök att komma i kontakt med gamla vänner.
Idag med Today FM.
Fuck it. Jag är så uttråkad och rastlös. Då skriker Dublin i mig med en gång. Skriker och skriker tills jag inte lyssnar längre. Kommer det att vara så här jämnt?
Fucking shite, that's what it is. Eller inte, egentligen. För om två veckor - två veckor! - är jag där! Och då finns inget skyddsnät, inga mjuka kuddar - försvarslös i Dublin.
Bortsett från mina tjejer - och det bästa är att ni vet precis vad jag pratar om.
Det här:

Praktik: Damernas värld

Jag ska vara på Damernas värld och göra min praktik i vår! Känns jätteroligt och tror det kommer passa mig perfekt. Kommer mest få göra personporträtt, vilket är det bästa jag vet med journalistyrket! Och så ska jag få vara med och se hur layoutyrket fungerar mm mm. Längtar!

Få den gratis!

Vem vill inte få gratis prylar? DVD-spelare, Sex and the city-boxen, MP3-spelare, kameror, smycken, presentkort, mm mm. Det enda du behöver göra är att bli medlem i GratisGenerationen. Nappa på ett erbjudande och värva sedan fler medlemmar. Efter sju värvade medlemmar får du din första present.
Låter det lockande? I så fall kan jag väl - snälla! - få värva dig? Följ den här länken och bli medlem nu, värvad av mig. Min första gåva blir en mp3-spelare. Vilken blir din?

Brev från Bonniers

Idag kom ett brev från Bonniers förlag. Och först blev jag jättejätteledsen då till och med jag förstår att ett så tidigt brev måste betyda standardrefuseringsbrev. Sedan insåg jag att jag blev så jättejätteledsen för att jag faktiskt hoppats på Bonniers. På Bonniers! Naivitet, Helena, är ditt namn. Ja, men så är det. Jag har hoppats och drömt om Bonniers.

I brevet stod det att de mottagit mitt manuskript och återkommer med besked inom 1-3 månader. Med vänlig hälsning.

Så, ja, jag hoppas på Bonniers. Hoppas och hoppas för att jag faktiskt vill det.

Vila i frid

Robert Altman är död. Gud, jag vet inte varför jag blev så chockad och upprörd över det. Men det är väl så att excentriker och kreativa skapare av hans storhet inte ska dö?
Vad är det med mig? Varför är det mitt problem plötsligt, att Robert Altman är död? Jag har inte ens sett särskilt många av hans filmer. Men jag älskade dem jag såg. Som fantastiska Gosford park (eller hur Mad? Kommer du ihåg när vi såg den istället för att gå ut och festa, eftersom det var precis innan vi flyttade till Dublin och vi kunde inte göra något annat än att längta, längta, längta och inga killar var som de killarna. Jesus christ.) Eller galna Cookies fortune, som jag såg med pappa hemma på Dannemarksgatan. Eller Prêt a porter - också den hemma i gamla hemmet, föräldrahemmet. Eller Short cuts eller A prairie home companion, som jag inte ens har sett, men som är högst på listan över filmer att se.
Ja, Robert Altman är död. Och jag förstår inte varför det blev så stort för mig.

Nu är de på väg! Eller i alla fall i lådan utanför mitt fönster och väntar på att brevbäraren skall komma och tömma. Dessvärre är inte det förrän kl 17 imorgon, men hur som helst kan jag inte göra mer nu. De har lämnat min lägenhet och mina händer. Kära Bonniers - älska mig.

På väg till förlagen, min älskling

Japp, så här ser det ut hemma hos mig ikväll. För nu är de alldeles strax på väg - de fyra exemplaren av Din mun ligger tyst som skall till några av Sveriges största förlag. Wish me luck!

Hade även en väääldigt trevlig fika (inte all framprovocerat!) med Jossan och Licious där de påpekade den minskade aktiviteten här på bloggen. Som ursäkt får jag väl säga att mitt andra projekt, Sköna Helena, tar så väldigt mycket mer tid än jag trodde. Och är roligare, just nu. Så håll till godo!

Bye bye bookie

Tillbaka efter en lång, lång dag på tåg och i Växjö. Känns alltid lite speciellt att gå upp vid sex, ta tåget vid åtta, var hemma vid nio - tretton timmar senare.
Och bortsett från några justeringar att fundera på, några tips och råd, så fick jag heads up. Dags att skriva en liten presentation och skicka iväg boken till förlag. Hjälp. Men gud, det är dags nu, det känns.
Blev bra diskussioner som vanligt och har hela huvudet fullt av inspiration. Konstigt med ett sista möte, när vi följt varandra och projekten under snart tre år.
Lyckades dessutom shoppa lite, i en stad som stod vid sidan av V&R-hysterin. Blev en basker, ett svart sidenband och ett nagellack i samma färg. Bilder kommer hit imorgon.

Japp, nu har jag startat min alldeles egen modeblogg.
På Sköna Helena ger jag tips på budgetshopping, eftersom det är den shopping som jag känner bäst. Läs och inspireras!

It's getting late, and they want us to leave

Kom just hem från en grymt inspirerande föreläsning av journalisten Karen Söderberg, som nu är korre för Sydsvenskan i Köpenhamn (vilket jobb!)
Hon pratade om skrivande och om idéarbete och struktur och fokus i en text. Åh, vad jag har saknat föreläsningar! Har saknat den där inspirationen som kan få mig att gå hem och rakt av skriva tio sidor. TV är roligt, men gud - skrivande är passion.

Annars handlar allt om praktik i mitt lilla upptagna huvud. Verkar som att de tidningar jag har sökt inte tillhör de mest populära, vilket är bra. Men mindre bra är att den plats jag verkligen vill ha inte har blivit godkänd att söka än. Håller alla tummar och hoppas att någon vilsen läsare som hittat hit kan tänka sig att hålla en av sina också.

För övrigt verkar alla förhållanden spricka nu. Vad har hänt med kärleken och romantiken? Två av mina älskade älskade vänner är mid-breakup och en av mina fantastiska klasskompisar likaså. Det är packandet av kvarlämnade ägodelar, oförståendet inför faktum att det är slut nu, det konstiga i att plötsligt vara ensam och det fåniga i att skratta åt skämten på teven - och inse att man skrattar själv.
Tänker på er och vet att ni klarar detta. Men annars finns vi andra runtomkring. Glöm inte det.

Här skulle jag idag ha lagt in bilder och roligheter från gårdagens allhelgonafest med klassen. Men icke.
När jag kom hem igår från middag med mamma och jobb hela dagen på Wedins låg det ingen nyckel i väskan. K hade låst eftersom han lämnade lägenheten senare än jag och han och hans nycklar befann sig i Borås, på akuten där han jobbar vissa helger.
SAAAAAAAATAN! viskade jag i mörkret i trappuppgången och såg framför mig de extranycklar som prydligt hängde innanför dörren. Ringde mamma och snyftade, ringde akut låssmed och snyftade (han kostade 1200 kronor och tyckte att jag borde gå ut på krogen, dricka brännvin och skumpa och på så sätt hitta en rik man som kunde ta hand om mig), men ingenting hjälpte. Hade en komplicerad plan där jag skulle låna kläder av en kompis, dricka öl hos en annan kompis och sedan sova hos mamma efter klassfesten.
Slutade med att jag helt enkelt bara sov hos mamma. Åt godis och hyrde Before sunset, som var oväntat bra. Och hade en överlag småtrevlig kväll i alla fall. Skönt att vakna pigg och kunna jobba utan huvudvärk hela dagen.
Nu ska jag iväg och smygfira K lite i förväg, eftersom han fyller år imorgon. Han blir gammal, för första gången. Men min scary-age ligger fortfarande 3 år framför honom.

Säsongsfinal, NU. Dagen efter.

Ja, igår det säsongsavslutning på NU. Och vi slutade med en bang - på topp, sändningen satt som ett smäck. Hade mest kul hela dagen. Jag och Hasse köpte champagne och popcorn och ballonger och slutbilden blev en enda klassfest!
(Om ni vill se Kitlers (naturligtvis katter som liknar Hitler) finns de här.)

Här är gårdagen i bilder:

Säsongavslutning = fest!

TV-lärare Torbjörn

Vår fina NU-studio

I ett av klipprummen.

Erik och Veronica klipper inslag om demonstrationer på Gustav Adolfs torg.

Guldslipsad Hasse, dagen till ära. I studion.

Programledarpar. Jag och Hasse

Kameraman Klara och redaktör Catarina

Einar är också kameraman

Sista korrigeringar och rabblande av telegram.

Erik är också kameraman

Strax innan sändning

Och så det viktigaste jobbet: att korka upp champagnen.

"Men ska vi inte ta varandras händer och sjunga We shall overcome?"

På Kellys efter sändningen.

Redaktören Catarina ser glad ut efter lyckad sändning

Hasse, Andreas och jag

Erik, Erik och förste Eriks syster, Sofia

Se så roligt jag har!

Fd klasskompisarna Rebecka och Maggie var också med

(ignorerar helt Maggies huvudbonad).

Maggie

Erik med söta syster Sofia

Naturligtvis visade Kellys NU's repris, vilket också väckte viss uppståndelse.

Carl ser så liten ut sin stora stora keps

Guldfinalslipsen åkte snart av...

...och hamnade slutligen runt Niklas hals.

Andreas och jag

Carl blev tokig framåt natten

Säsongsfinal imorgon, 16.30

I morse när jag tittade ut genom K's fönster låg det snö på marken utanför. Lycka!
Åh, det var alldeles kallt och andedräkten blev vit och det var raggsockar och halsduk och vantar och basker. Äntligen!

Fick göra stand in som programledare idag i NU. Fick stå bredvid naturbegåvningen Hasse och läsa nyheter och påa temat. Och så gjorde vi reklam för morgondagens NU som vi lovade skulle bli höstens bästa. Säsongsfinal och skumpa! (16.30, Öppna kanalen.)

Nu måste det bli soppa och ostmackor innan träningen (?) och kvällsteet. Jag ÄLSKAR den här tiden på året! Alldeles mörkt är det också och snön ligger kvar. MMMmmm.