It's getting late, and they want us to leave
Kom just hem från en grymt inspirerande föreläsning av journalisten Karen Söderberg, som nu är korre för Sydsvenskan i Köpenhamn (vilket jobb!)
Hon pratade om skrivande och om idéarbete och struktur och fokus i en text. Åh, vad jag har saknat föreläsningar! Har saknat den där inspirationen som kan få mig att gå hem och rakt av skriva tio sidor. TV är roligt, men gud - skrivande är passion.
Annars handlar allt om praktik i mitt lilla upptagna huvud. Verkar som att de tidningar jag har sökt inte tillhör de mest populära, vilket är bra. Men mindre bra är att den plats jag verkligen vill ha inte har blivit godkänd att söka än. Håller alla tummar och hoppas att någon vilsen läsare som hittat hit kan tänka sig att hålla en av sina också.
För övrigt verkar alla förhållanden spricka nu. Vad har hänt med kärleken och romantiken? Två av mina älskade älskade vänner är mid-breakup och en av mina fantastiska klasskompisar likaså. Det är packandet av kvarlämnade ägodelar, oförståendet inför faktum att det är slut nu, det konstiga i att plötsligt vara ensam och det fåniga i att skratta åt skämten på teven - och inse att man skrattar själv.
Tänker på er och vet att ni klarar detta. Men annars finns vi andra runtomkring. Glöm inte det.
Hon pratade om skrivande och om idéarbete och struktur och fokus i en text. Åh, vad jag har saknat föreläsningar! Har saknat den där inspirationen som kan få mig att gå hem och rakt av skriva tio sidor. TV är roligt, men gud - skrivande är passion.
Annars handlar allt om praktik i mitt lilla upptagna huvud. Verkar som att de tidningar jag har sökt inte tillhör de mest populära, vilket är bra. Men mindre bra är att den plats jag verkligen vill ha inte har blivit godkänd att söka än. Håller alla tummar och hoppas att någon vilsen läsare som hittat hit kan tänka sig att hålla en av sina också.
För övrigt verkar alla förhållanden spricka nu. Vad har hänt med kärleken och romantiken? Två av mina älskade älskade vänner är mid-breakup och en av mina fantastiska klasskompisar likaså. Det är packandet av kvarlämnade ägodelar, oförståendet inför faktum att det är slut nu, det konstiga i att plötsligt vara ensam och det fåniga i att skratta åt skämten på teven - och inse att man skrattar själv.
Tänker på er och vet att ni klarar detta. Men annars finns vi andra runtomkring. Glöm inte det.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home