Lea leker journalist

Ja, så har praktiken på sportredaktionen börjat.
Har skrivit om innebandy, om cykling, om golf och snart om ridsport och windsurfing. Det är inte fotboll. Det är inte där min största kunskap finns. Men det är kul. Och för fåfängan är det kul att få se sitt namn i tidningen.

Efter andra dagen kan jag inte riktigt släppa känslan av overklighet. Detta är ett jobb. Ett jobb där man diskuterar VM på eftermiddagsmöten, där laguppställningar är jobbsnack, där instruktioner om hur man får dra upp bilder är viktiga arbetsmoment. Det är konstigt, är det inte? Det är nio till fem, men det är som en lek. Fast på riktigt. Tro mig, jag tar det här på allvar. Sport är allvar. Men ändå... Det går inte att komma ifrån, att det är overkligt i alla fall.
Kan jag arbeta med detta? Och hur länge? Släpper det och blir vardag till slut trots allt?

Imorgon en vecka kvar tills jag sitter på bussen till Tyskland.
Då börjar hela karusellen, med blogg och VM-bilaga och supporterbevakning och ordlekande. Mitt sommarjobb.