Åh, jag skulle så gärna vilja skriva om hur jag älskar att rösta, hur högtidligt, hur viktigt det är. Hur fint det känns när man lämnar vallokalen, hur stort och känslosamt och roligt. Hur demokrati är det bästa som finns. Hur gårdagen blev en sån bra dag med pizza, långpromenad, valvaka.
Ändå: satans jävla piss-samhälle som inte bryr sig om sina svagaste medmänniskor, som slår på dem som redan ligger och som skiter i det så länge vi själva, vi som klarar oss ändå, får det bättre. Satans jävla sorg i hjärtat.
Ja, det ska ju bli intressant det här. Hur ska det gå nu? Hur blir det nu?
Och utrikespolitiken. Utrikespolitiken. Den som är viktigast av allt när världens styrs av en maktgalen man från den amerikanska södern som inte kan prata själv, som skall utrota människor som inte tror på den amerikanska versionen av demokrati. Hans version. Den som gör att en sådan som han kan få hålla över två val, att en sådan som han kan införa krigslagsvidriga fängelser utan rättegångar, som kan dupera ett helt folk. Ett väldigt oinformerat, konservativt och dessutom skrämt folk, men ändå.
Jävla sorg i hjärtat. Hur ska det bli nu?