Too late tonight to drag the past out into the light

Har lyckats skriva idag. En bra dag. Över tre sidor och projektet börjar få en slags struktur där jag enkelt ser vad som saknas. Om jag lyckas producera minst fyra sidor i veckan kommer jag att hålla min deadline.

Har drömt en massa, flera nätter, om K och mig. Att vi gör slut, att vi gör uppehåll, att han uppgivet säger att han inte orkar mer. Orkar vad? Orkar mig? Vi har det bra, allt är bra, så jag förstår inte varifrån det kommer.

Går väl igenom någon slags period.

Dublin on my mind, alltid, just nu. Vill dit och jag vill dit snart. Att en plats kan ha en sån dragningskraft på hela kroppen är fascinerande. Eller är jag bara uttråkad? I brist på nya minnen håller jag fast vid de gamla.
Men jag vill att de gamla skall möta K. Det är dags och det ska bli fantastiskt kul att få visa upp den, min andra kärlek, mitt andra hem - Stephens Green, Grafton Street och Hapenny Bridge.

Hapenny Bridge. Att få stå där med honom.