Framtidsångest
Praktik, praktik, praktik. Har ingenting annat i huvudet just nu.
Mina tankar går så här: under hela utbildningen har jag varit inställd på dagstidnings- eller kvällstidningsjournalistik, då helst sportredaktion. Inga andra alternativ har direkt funnits.
Men de senaste dagarna - vet inte vad som utlöste detta! - har jag börjat tänka annorlunda. Jag vill ju skriva, framför allt. Jag vill träffa människor, göra ingående personporträtt, hålla på med samma reportage under längre tid, undersöka, få använda mitt språk. Får man göra det på en nyhetsredaktion? Nej. Där är det snabba ryck, korta texter och väldigt lite frihet.
Jag älskade i och för sig att vara på GP-sporten. Verkligen. Men undrar om det är detta jag vill hålla på med i längden.
Plöstligt ploppade det upp ett alternativ: magasin. Här finns ingen daglig deadline, här finns utrymme för längre reportage och språket måste inte vara lika kallt som i en dagstidning. Magasin. Det är bara mitt pretto-jag och karriärs-jag som skriker nej. Men måste man göra det som är mest rätt och fint? Kan man inte istället få göra det som är roligast?
Mina tankar går så här: under hela utbildningen har jag varit inställd på dagstidnings- eller kvällstidningsjournalistik, då helst sportredaktion. Inga andra alternativ har direkt funnits.
Men de senaste dagarna - vet inte vad som utlöste detta! - har jag börjat tänka annorlunda. Jag vill ju skriva, framför allt. Jag vill träffa människor, göra ingående personporträtt, hålla på med samma reportage under längre tid, undersöka, få använda mitt språk. Får man göra det på en nyhetsredaktion? Nej. Där är det snabba ryck, korta texter och väldigt lite frihet.
Jag älskade i och för sig att vara på GP-sporten. Verkligen. Men undrar om det är detta jag vill hålla på med i längden.
Plöstligt ploppade det upp ett alternativ: magasin. Här finns ingen daglig deadline, här finns utrymme för längre reportage och språket måste inte vara lika kallt som i en dagstidning. Magasin. Det är bara mitt pretto-jag och karriärs-jag som skriker nej. Men måste man göra det som är mest rätt och fint? Kan man inte istället få göra det som är roligast?
posted by Sköna Helena at 9:36 fm
2 Comments:
Helena, jag förstår ditt dilema och jag ska inte vara så förmäten att jag ger dig råd. Men jag kan berätta hur jag själv ser på mitt arbete (som ligger ganska nära journalistens). Jag tycker att det är allra roligast när jag hinner göra ett jobb ordentligt, när jag kan gå tillbaka ett år senare och tänka "det här är en jäkligt bra text" eller "gud, vad påläst jag var". JAg gillar inte quick and dirty även om jag tvingas göra sådana jobb också ibland.
Helenita: Tack för tipset. Jag ska tänka på det.
Skicka en kommentar
<< Home