Måndag

Åh, efter att ha följt sista programmet i serien Walkabout - på Irland, där norrmännen Nils och Ronny har levt på tio euro i femton dagar, vill jag dit nu. De avslutade i Dublin och gick längs Grafton street. Så här ser det ut i Dublin just nu.

Idag fick jag det mest efterlängtade valkuvertet av dem alla: Sverigedemokraternas. Jag vet inte vad som gör mig mest ledsen och förbannad - att de lovar att de vill hjälpa riktiga flyktingar (ja, just så. Kursiv stil.) eller att de hävdar att införandet av en pensionärsminister är en av deras hjärtefrågor eller att de vill utöka antalet poliser eller att de vill värna varje barns rätt till en mor och en far och "helt överlåta uppdelningen av föräldraförsäkringen åt familjerna själva" eller alltihop - att de spelar på svaga människors missnöje och döljer de rasistiska, sexistiska åsikterna bakom andra, nästan lika konservativa, men mindre uppseendeväckande och lättare att försvara. Eller så är det bilden på framsidan av kuvertet. Tre kvinnor och tjugo män som ser så fantastiskt vanliga ut att de väl inte ens skiljer sig från mängden, från dig, från mig. Ja, så lätt är det. När en grupp människor kan beskyllas för ett helt lands samtliga problem. En grupp som dessutom inte har en säker ställning från början. Så lätt är det. Och det visste Hitler också.

Läste just att Zlatan, Mellberg och Chippen skickats hem från landslagssamlingen för att de var ute halva natten. Igår? I Göteborg? Men vart gick de då? Och var befann jag mig? Sjungandes karaoke med ett av mina VM-gäng hemma hos Hasse, med vin och en massa bilder från Tyskland. De skulle varit där också, det var en härlig kväll. Men att sjunga Eternal flame efter x antal glas vin är aldrig en bra idé, under några som helst omständigheter.